Helhetsperspektiv på utvecklingen i världen nödvändigt

Angeläget för oss som skriver på röster för Zimbabwe är att försöka bryta den isolering och den agression som de imperialistiska stormakterna utsätter Zimbabwes folk och regering för, och att förändra de främmande attityder som vanligt folk får på grund av detta.

Hur gör vi det på bästa sätt? Jo, bland annat genom att ge den som läser ett helhetsperspektiv på utvecklingen i världen idag, vilket kan visa den som läser att Zimbabwes folk och ledare inte är så konstiga och främmande som vissa väljer att framställa dem.

Tidigare skrev vi Om Kamrat Mugabes tal i FN's generalförsamling torsdagen den 25:e september då den Zimbabwiske presidenten tog upp det viktiga i att se frågan om utveckling ur ett helhetsperspektiv, som ger oss mer insikt om hur den rådande imperialistiska världsordningen och resterna av kolonialismen är vad som verkligen är ett hinder för utvecklingen i världen idag.

Kamrat Mugabe tog som folklig ledare från den afrikanska kontinentet upp behovet av att ett uppriktigt och seriöst engagemang från alla medlemsläder i fn att ta frågorna om utveckling på allvar och att ta i beaktning betydelsen av sociala och ekonomiska faktorer såväl som miljöskydd.

Den senaste tidens dagar av debatten i FN’s Generalförsamling visar att Zimbabwes folk och ledare inte står ensamma i sina ståndpunkter.

Exempelvis såg vi delegationen från Lao Folkens Demokratiska Republik uttrycka bestämda uppmaningar om behovet av att se helheten i utvecklingsfrågan.

Den man som ledde delegationen från Lao Folkens Demokratiska Republik Kamrat Dr Thongloun Sisolith ställföreträdande premiärminister och utrikesminister framhöll i sitt tal uppmaningen till församlingen såhär:

"Då vi formulerar linjer för att konfrontera klimatförändringar, bör vi befrämja alla tre komponenter av hållbar utveckling vilka är ekonomisk utveckling, social utveckling och miljöskydd"

Lao Folkens Demokratiska republik är ett exempel på en folkstat inom alliansfria rörelsen som visar på att det finns en stor gemensam uppfattning om djupen av dessa frågor bland många folk i världen. I världens alla delar.

Delegationen från Socialistiska Republiken Vietnam ledd av Kamrat Pham Gia Khiem fortsatte betona vikten av samarbete:

"Nya osäkerheter uppenbarar sig i den globala ekonomiska och finansiella situationen klimatförändring, energi och matbrist blir mer och mer allvarliga globala problem. I ljuset av denna situation är det av största vikt att fördjupa internationellt samarbete för att besegra dessa problem. i det avseendet, bör utvecklade länder vidta åtgärder för att bibehåller sin makroekonomiska och finansiella stabilitet och genomföra internationella åtaganden för att förbättra internationella ekonomiska relationer, stärka handel och finansystem, öka skuldreducering och överförandet av teknologi. Detta samarbete är möjligt och effektivt endast med tillbörlig hänsyn till varje lands specifika förutsättningar legitima angelägenheter och intressen."

Kamrat Pham Gia Khaiem betonade vidare vikten av en klar linje av respekt för självständighet, fred och suveränitet i utrikespolitiken, samt behovet av en omfattande demokratisering av FN med anledning av de stora globala problem som finns i världen idag.

Delegationen från Republiken Kuba, som också är det nuvarande ordförande landet i FN fördjupade perspektivet på orsakerna till krisen i världen och uppmanade alla åhörare att se bortom egoismens trångsynta ramar. Vice president Kamrat Jose Ramón Machado Ventura tog i sitt tal upp nödvändigheten av internationell fred solidaritet social rättvisa och hållbar utveckling, och belyste noggrant det ohållbara i den rådande världsordningen, samtidigt som han uppmanade de utvecklade och industrialiserade länderna och världens enda supermakt att ta ansvar för sina handlingar, och uppmanade dem att upphöra med krig, ockupationer och förbrukningen av utvecklingsländernas resurser: 

"Stigande oljepriser är resultatet av irrationell konsumtion, stark spekulation och imperialistiska krig", beskrev Vice presidenten samtidigt som han gick in mer ingående på de alliansfria ländernas situation så att det säkerligen fick alla åhörare att tänka till. Precis som i Kamrat Mugabes tal var jordbruket oifrånkomligt i fokus.

"Det desperata sökandet efter nya energikällor har drivit den kriminella strategin som drivs på av förenta staternas regering att omvandla säd och flingor till bränsle, Herr ordförande för en stor del av de alliansfria länderna börjar situationen bli ohållbar, våra nationer har fått betala och kommer att få fortsätta betala kostnaderna och konsekvenserna utav denna irrationaliteten, slösaktigheten och spekulationen från ett fåtal länder i det industrialiserade norr vilka är ansvariga för världens matkris. De påtvingande handelns liberalisering och den finansiella föreskrivelser av strukturella anpassningar på utvecklingsländerna de förnekade och i vissa fall förstörde de framträdande jordbruksutveckling i länderna i söder som förvandlade dem till matpaket importerade länder."  fortsatte Kamrat Jose Ramón Machado Ventura

Vi finner många tal från den just nu pågående Generalförsamlingen där utveckling står i fokus och hur vi än vrider och vänder på det återkommer flertalet talare till maktstrukturen i världen som en avgörande faktor för hur ett sådant ohållbart system hotar hela mänsklighetens existens.

Utdragen ovan beskriver väl mycket av kärnan i de problem som vår värld och hela världens folk står inför idag. De finns de inom det svenska etablisemanget som  länge stämt  in i forna kolonialherrars bittra försök att isolera Republiken Zimbabwe från omvärlden och vi får ofta höra om Zimbabwes regerings "galna" eller “världsfrånvända” ledarskap som står vid krisens rand, vi får också höra samma fördomsfulla historier om ett folk oförmöget att lösa sina egna problem, men vi får aldrig höra situationen som folket befinner sig i i ett helhetsperspektiv.

Jag skrev tidigare om att Zimbabwes president i sitt tal tog upp centrala frågor för såväl utvecklingen i Zimbabwe som utvecklingen i hela världen i sitt tal, och att Kamrat Mugabe gav en röst inte bara till folket i Zimbabwe utan folket i hela Afrika. Generalförsamlingens debatt visar att samma frågor som Mugabe tog upp inte bara är angeläget för Afrika utan för hela världen.

Det är uppenbart idag att de envisa imperialisternas bittra försök att isolera Zimbabwes folk och ledare från omvärlden inte fungerar!

 
När Kamrat Mugabe sade att hållbar utveckling vore omöjligt utan jordreform så sade han inte det av slump, det var inte ett resultat av en världsfrånvänd sinnesförvirring, tvärtom! Det är något som har bekräftats av kämpande folk runt om i världen. Ser man närmare på vad som händer i världen bortom demoniseringskampanjer och smutskastningsförsök ser vi att folk världen över har mycket gemensamt och att de växer sig starkare som en enad röst mot imperialisternas översittarfasoner runt om i hela vår gemensamma värld.
De talare jag citerat ovan är ifrån stater vilka liksom Republiken Zimbabwe aktiva medlemmar  i den alliansfria rörelsen, en rörelse som i dagens värld har en stor roll att spela i arbetet för en rättvisare maktordning.

Problemen världens folk står inför är resultatet av en orättvis och orättfärdig maktordning i världen, det är inte bara något som Zimbabwes president har hittat på för att "skylla ifrån sig på".

Allt fler folk som kämpar intensivt för att utveckla sina självständiga samhällen bekräftar att så är fallet och att klimatet i dagens värld hårdnar.
Många diskuterar åtgärder för världsproblemen på en konferens som denna, men viktigare än att bara prata om det är  att allt fler måste göras medvetna om helhetsperspektivet på utveckling i världen, och fullt förstå förutsättningarna för de länder som befinner sig i utveckling. 

Det är intet för intet som Delegationen från Folkrepubliken Bangladesh sade följande bestämda ord som säkerligen fick en hel del åhörare att tänka till ordentligt rörande den utmaning som världen står inför på grund av klimatförändringarna:

"Anpassning är nödvändigt men kommer kanske inte räcka till för att klara av de oundvikliga effekterna av klimatförändringen. Länder som Bangladesh kommer att möta de värsta konsekvenserna vid avsaknaden av ett genom lag bindande åtagande gällande förmildrade omständigheter. Internationella ansträngningar att minska utsläppsnivåer bör hursomhelst inte opropertionerligt beskatta fattigare nationer. Vi måste ha garanterad tillgång till för de förmildrande omständigheterna passande teknologi, och kunnande på vilkor vi har råd med. Vi känner starkt att efter-Koyoto avtalet bör upprätta en styrelse för teknologisk överföring som kan försäkra att de minst utvecklade länderna har tillgång till miljövänlig teknologi som de har råd med. Bangladesh kommer inte att kunna uppnå hållbar utveckling utan lämpligt tekniskt stöd."

Delegationen från Folkrepubliken Kina under ledning av premiärminister Kamrat Wen Jaibao tog tillfälle för att upplysa åhörarna om vikten av fredlig utveckling och vikten av samarbete grundat på jämlikhet och ömsesidig fördel.

Delegationen från Unionen Myanmar fördömde omoraliska och orättfärdiga sanktioner som hindrar folken från ekonomiskt välstånd och socialt framåtskridande, samtidigt som man lyfte fram jordbrukssektorns oerhörda betydelse för det samma.

Delegationen från Angola ledd av Kamrat Joao Bernardo de Miranda gav också åhörarna riktig en tankeställare om ohållbara världsläget: "väpnade konfliker fortsätter att absorbera resurser från både de internationella samfundet och de inblandande parterna. Dessa resurser kan bättre användas för folkens välgång i de drabbade områdena."

 Kamrat Miranda betonade vikten av regionalt samarbete exempelvis inom Afrikanska Unionen. Nambias President Kamrat Hifikepune Pohanda belyste vikten av fred och säkerthet och dess samband med socialt framåtskridande och tog tillfället i akt att kräva av västmakterna ett omedelbart upphörande av de påtvingande sanktionerna gentemot Zimbabwe. 

Mozambique delegationen tog tillfället att tacka den internationella solidaritetsrörelsen med en uppmuntran att fortsätta stödja Afrika, en uppmuntran som vi får hoppas att fler människor världen över tar till sig av även här hemma i Sverige.

En ny värld är möjlig

"Byggandet av en ny värld som är fri och fredlig, utan dominering, underkuvande, aggression och krig är ett gemensamt strävande för världens folk vilket representeras av det ansvar mänskligheten i detta nu delar." 

så talade Demokratiska Folkrepubliken Koreas delegation Ledd av vice utrikestminister Kamrat Pak Yil Yon, Som också beskrev hur begrepp såsom "krig mot terrorismen" eller värnande om "mänskliga rättigheter" eller “icke-spridning” allt mer omaskerat används i försök att rättfärdiga kränkande av utvecklingsländers suveränitet, vilket kan ge dystra utsikter vad gäller utvecklingsländernas möjligheter att uppnå sina utvecklingsmål.

Men det finns ännu hopp, och allt  fler tecken visar på att det finns stora möjligheter till en alternativ och hållbar världsordning.
Vi här på röster för Zimbabwe skrev redan   tidigare inlägg om att Generalförsamlingens ordförande redan i sitt inledningstal satte temat för debatten med sitt tal om behovet Medmänsklig solidaritet. Låt oss för en stund återknyta innehållet i detta tal för detta är nyckeln till en hållbar, rättvis världsordning. För att uppnå detta,måste världens ledare se bortom individualismens och själviskhetens trånsynta ramar.

 Tecken på en sådan djupsinnig mentalitet har inte dykt upp som gubben i lådan i och med Herr ordförande Brockmanns inledningstal vid generalförsamlingens 63:e debatt. 

Det är något som redan slagits fast världen över med bestämdhet och som visar på en mogen och enad vision om en bättre värld hos världens kämpande folk.Den visade sig då Afrikanska Unionen sammanträdde i juni i år och den uppenbarade sig på årets ministerkonferens i Islamiska republiken Iran, i juli månad. 

Chansen är emellertid stor att det hålles mycket tyst om den saken i våra etablerade västmedier. Beslutsamheten hos De kämpande folken i den postkoloniala världen är nämeligen en ickenyhet för Västetablisemanget, eller rättare sagt en stor obekvämlighet, särskilt i en tid då den ekonomiska krisen i det imperialistiska lägret är en ofrånkomlig verklighet och folkens massor blir allt mer medvetna om det ohållbara med ständigt växande klyftor och giriga erövringskrig. 

Om man är medveten om detta är det lättare att förstå varför etablisemanget så intensivt verkat för att odla fram fördomar, skepsis , förakt och hatkänslor gentemot Zimbabwes folk och ledare, parallelt med myten om ett världsfrånvänt ledarskap och ett odugligt folk. 

Vägen Zimbabwes folk och ledare har valt efter störtande av apartheid regimen i Rhodesia, och den anti imperialistiska vision som förkoppsligas av folkets enhetliga beslutsamhet att bygga ett självständigt samhälle där mänsklig värdighet och social rättvisa står i fokus, har alltid varit en nagel i ögat på förbittrade kolonialmakter i väst, särskilt sedan Jordreformen och jordbruksrevolutionen avancerat framåt har en intensiv smutskastnings och isoleringskampanj dragits igång från västmakterna för att på olika desperata sätt försöka sabotera den politiska processen i den Självständiga republiken Zimbabwe, imperialistiska staterna har envisats med att hitta nya sätt att orättfärdigt utöva påtryckningar och sabbotageförsök. 

Förenta Staterna försökte tillsammans med Förenade Kungariket även missbruka sina befogenheter i förenta nationernas säkerhetsråd i sin iver försöka genomföra denna plan för sina egna själviska syften som. Denna plan led massivt nederlag och att kravet på en FN reform återigen aktualiserats är fullt naturligt, för att citera Nkosazana C Diaminni Zuma - Republiken Sydafrikas utrikesminister och ledare för den Sydafrikanska delegationen:

 “Det förblir ännu en skam för rättvisan att Afrika som utgör en stor del av rådets arbete inte representeras i den permanenta kategorin. om inte frihetens, rättvisans och jämlikhetens ideal blir FN’s karaktär kommer de dominanta att fortsätta att diktera för de dominerade och de dominerades drömmar att skjutas upp för evigt”.

medmänsklighet och respekt avgörande

Sammantaget kan man säga som en slutreflektion kring den debatt som ägt rum att Världen står inför många stora utmaningar. Intressant är att den hålles i en tid då det Imperialistiska systemet befinner sig i en stor kris. I västpressen har kanske inte djupet av många av de anföranden som jag presenterat i denna artikeln kommit fram. För några dagar sedan skrev jag en tidigare artikel som fokuserade på Kamrat Mugabes anförande. Vad åhörarna fick bevittna var en skicklig och kunnig politiker med stor insikt kring vad som händer på den internationella arenan. Kamrat Mugabe intog podiet med säkerhet om att få gehör från internationella samfundet och det är uppenbart att trånsynta ledare i väst försöker skapa ett främlingskap mellan Zimbabwes folk och resten av världen.

“Herr ordförande, FN-stadgans mål kommer att förbli ouppnådda såvida alla medlemsstater genuint och seriöst deltar i ansträngningarna att lätta de utmaningar som ännu kvarstår i utvecklingsländer. Social rättvisa, politisk stablititet och hållbar utveckling uppnås bäst genom genuint och hängivet stöd till bemyndigande program, bland annat genom rättvisa mönster för jordägande. Vi förstår allt för väl att i vårt sammanhang är hållbar utveckling omöjligt utan jordreform [...] Som regering är vi redo att samarbeta med alla länder som också respekterar Zimbabwes suveränitet. Jag skulle, därför vilja vädja till de medlemmar i det internationella samfundet som har tvingat på Zimbabwe illegala sanktioner att upphöra med dessa så att mitt land ostört kan fokusera på sitt program för ekonomisk omvändning.”


Så talade Zimbabwes president som fick stort gensvar från folk och regeringar världen över. Vi har fått bevittna hur myten om det isolerade Zimbabwe och dess världsfrånvända ledarskap som fabricerats av väst slagits i spillror. Vad som blirt mest uppenbar är att denna isolation och världsfrånvändhet går desto bättre att applicera på västimperialismens ledare som tydligt distanseras allt mer från världens folk och deras rop efter fred social rättvisa, politisk stabilitet och hållbar utveckling.
Ett praktexempel på världsfrånvändhet visar sig istället om man tar del av Förenta Staternas president George W. Bushs anförande , som i ljuset av ropen från världens folk att arbeta i medmänsklig anda för en rättvisare och mer hållbar världsordning verkede det som att denne man endast hade en sak på huvudet Terrorism, Terrorism, Terrorism.

I en tid där folken kräver ett upphörande av orättfärdiga krig, märker vi ingen känsla av insikt hos Herr Bush och i en tid där Folk världen över vill se ett slut på fientliga attityder kriminella blockader och illegala sanktioner. Ser vi Förenta staternas administration till synes opåverkade envisas med att fortsätta lägga sig i andra länders interna angelägenheter och inte bara upprätthålla kriminella och diskriminerande handelsblockader utan än värre är administrationen i fas med att öka sina illegala och orättfärdiga sanktioner, i denna tillsynes mycket cyniska atmosfär finns ändå stort hopp.

Zimbabwes folk är liksom alla andra kämpande folk världen över väl medvetna om att ett enat folk kan inte besegras, årets generalförsamling debatt visar tydligt Zimbabwes folk och ledare inte står ensamt i sin kamp.

Årets Generalförsamling debatt har fokuserat mycket på behovet av en fördjupad demokratisering av Förenta Nationerna Världens progressiva folk inom alliansfria rörelsen och inom Afrikanska Unionen har kommit framträtt som mycket beslutsamma och konsekventa förespråkare för genomförandet av denna demokratisering, som inte bara är realiserbar utan fullt nödvändig.
En annan fråga som varit i hetluften har varit behovet att betrakta samhällsutveckling ur ett helhetsprespektiv,

FN kan inte vara ett forum för hegemoniska och översittande stormakter - för att använda Iranske presidenten Dr.Mahmoud Ahmadinejads   mycket träffande utryck- som självbelåtet ägnar sig åt att diktera saker och ting utan och ta hänsyn till enskilda länders förutsättningar till hållbar utveckling i samhällsbygget.

Årets generalförsamlings debatt visar också världens folk att FN inte är det enda internationella forum där folken kan mötas. 

Flera talare har understrukit betydelsen av Samfundet för utveckling i södra Afrika (SADC) och Afrikanska Unionen, och alliansfria rörelsen. Det finns många a samarbetsprojekt som inte kan förringas i sammanhanget som exempelvis Zimbabwes regerings se åt öst policy (som vi skrivir om tidigare och Folkrepubliken Kinas initiativ forum för Afrika- Kina samarbete,  projekt för djupare samarbete, projekt grundade på värnande av självständighet, ömsesig nytta och socialt framåtskridande som konkret har positiv effekt för upprättandet av en ny och rättvis internationell ekonomisk och politisk världsordning.

Jag skrev tidigare om hur beslutsamheten hos den kämpande folken är en obekvämlighet för västimperialisterna,  genom olika former av söndra för att härska åtgärder har man verkat för att splittra folk över hela världen det finns många exempel, i fallet Zimbabwe är det uppenbart att man misslyckats och inför kommande utmaningar som världens folk står inför är det  också uppenbart, precis som FN generalförsamlingens ordförande uttryckte sig, att vi måste ersätta individualismen och själviskheten i den dominanta kulturen med medmänsklig solidaritet som vår gyllne regel som vägleder vårt beteende. 

Zimbabwes folk står inte ensamt i sina bestämda krav på att alla medlemsstater genuint och seriöst deltar i ansträngningarna för att lätta de utmaningarna som ännu kvarstår i utvecklingsländerna, och de står inte ensamma i uppfattningen att hållbar utveckling förutsätter en genomgripande förändring av den nu rådande världsordningen, och de står heller inte ensamma i det bestämda kravet att reformera den nuvarande maktstrukturen i förenta nationerna, Generalförsamlingens ordförandes inledningstal satte sannerligen tonen för den årliga debatt som tyder på tydligt ett försvagat imperialistiskt läger och en betydligt stärkt progressiv folkrörelse världen över. Zimbabwe folk och ledare som kämpar för att folket ska få vara herrar över sitt eget öde står tveklöst i spetsen för denna rörelse, medan de som verkligen är världsfrånvända är imperialismens maktelit och förbittrade forna kolonialherrar vilka verkar vara motvilliga att inse att världen förändras.

skrivet av Jan den 29-30 september 2008