Konungariket Sverige är ett liten nation ute i stora världen, men det är en nation med en politikerkår och ett etablisemang som tycker om att framhäva sig själva och Sverige som ett land som länge spelat en stor roll för internationell fred runt om i världen.
Det finns många exempel. Ett som känns angeläget att reflektera lite kring är något som totalt verkar ha försvunnit in i dimmorna och glömts bort inom den svenska politiska administrationen i riksdag och regering nuförtiden.
Vi här på röster för Zimbabwe vill dock minnas att en gång i tiden var den svenska administrationen tydlig i sitt stöd för de afrikanska folkens kamp för frihet mot apartheid. För bara några decennier sedan fanns medvetna politiker och människor runt om i Sverige som resolut och oreserverat gav de kämpande folken sitt stöd av de mest medmänskliga av skäl.
Självständigheten kom till Zimbabwe 1980 och när folket vunnit makten över sitt eget öde, blivit fria från slaveriet och modigt började arbeta själva för att efter eget huvud tillsammans bygga upp sitt samhälle, vad hände då med den svenska oreserverade medmänskligheten?
Jo, den svenska kravlösheten byttes ut mot pekpinnar och den svenska medmäskligheten byttes snabbt ut mot trångsynthet.
Var stödet i kampen mot apartheid bara ett sätt för etablisemanget att utropa sig själva till hjältar på världsarenan?
Man kan undra vilka motiv som egentligen låg bakom då det moraliska stödet har idag bytts ut mot respektlöshet och samarbete har bytts ut mot ekonomisk krigsföring och illegala sanktioner.
I svensk media framställs afrikanerna som dumma, långsinta och oförmögna att fatta egna beslut. Sådana påståenden kan verka magstarka för en journalistkår som förlitar sig helt på brittiska och amerikanska källor, och som sprider imperialisternas bilder på ett Afrika i ständig kris, utan att själva reflektera över den verkliga situationen. Detta leder naturligtvis till att det svenska folket berövas sanningen om politiska konflikter över hela världen, och blint tvingas förlita sig på näringslivets tidningar och “undersökande journalister”, såväl som näringslivets politiker. Det finns nämligen inga politiker i Sverige längre som stödjer afrikanska länder i utveckling av ideologiska skäl, idag går etablissemangets verkliga avsikter alltid före deras goda rykte.
Vad hände egentligen med svenska medmänskligheten? Fanns den någonsin?
Jo, den fanns säkerligen bland vanligt folk och inom olika stöd-organisationer, men inte på någon högre nivå, det har tiden fått utvisa.
Skrivet av Jenny och Jan 14 september
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar