Reflektioner kring FN's Generalförsamling 63:e sammanträde

President Mugabe talade till FN’s generalförsamlingen i torsdags, som vanligt gav talet prov på Kamrat Mugabes vidsträckta kunnighet och långa erfarnhet som politiiker statsman och revolutionär kämpe. Det var inte första gången som kamrat Mugabe tog till orda i Generalförsamlingen och han agerade som röst för världens kämpande folk som kämpar för att hävda sin självbestämmande rätt. Styrkan i Kamrat Mugabes anföranden är den grad av politiskt medvetande som lyser igenom dem. Mugabes stora insikter om världspolitiken följer med åhörarna hela tiden. Kamrat Mugabe lyckades i sitt anförande sammanfoga sambandet mellan samhällsutveckling, i enskilda länder med ordningen i världen i stort.

Kamrat Mugabe tog som en central punkt i talet till generalförsamlingen någonting som också var på fokus i årets afrikanska unionen konferens och som varit en angelägen fråga inte bara för Zimbabwes folk utan faktum är att det är en fråga som har varit en angelägenhet för hela afrikas massor och som Afrika som kontinent, en fråga som ofta stått i fokus i en av alliansfria rörelsens resolutioner och som samtidigt säger mycket om den rådande världsordningen. Det var på detta sätt som jag menar att Kamrat Robert Gabriel Mugabe gav hela världens kämpande folk en röst på generalförsamlingens 63:e sammanträde, särskilt för Afrikas folk då Afrika är den enda kontinent som inte har någon verklig representation i FN’s säkerthets råd, en uppenbar konsekvens av förlegade kolonialistiska värderingar som förs fram i det säkerhetsråd som domineras av forna kolonialherrar.

“Vi står fast vår synpunkt som vi haft länge att säkerhetsrådet så som det i nuvarande form är konstituerat är odemokratiskt.”

sade Mugabe till åhörarna samtidigt som han beskrev hur säkerhetsrådet används några av de imperialistiska stormakterna som ett verktyg för sin politiska dominans, och beskrev nogrant hur förenta staterna och den forna kolonialmakten förenade Kungarriket försökt utnytta sin starka position i FN’s säkerhetsråd för att genom hot om militära provokationer störa den politiska processen i Zimbabwe för dessa länders ledares egna själviska syften. och så fortsatte Mugabe med att ta upp vad som krävts av Afrikas folk i många, många år då han sade:

“säkerhetsrådet måste demokratiseras genom att försäkra jämlik geografisk representantion genom att öka dess medlemsantal. Zimbabwe står fast i sitt stöd för Ezulwini Consensus som uppmanar att Afrika skall få två permanenta säten med samma rätt och befogenheter som de nuvarande permanenta medlemmarna samt två icke permanenta säten.”

Kamrat Mugabe betonade också behovet av global solidaritet i världen för att förse hela världens folk med mat vatten och ström, och fördjupade också perspektivet på hållbar utveckling:

“Vi manar till mer forskning om sädesvariationer och stöd inom konstbevattningsteknologin och förbättrade vattenskörd metoder som är nödvändigt för att minska klimatförändringarnas effekt på jordbruket. Zimbabwe anser att klimatförändringarnas utmaningar måste tas ett sammanhang som erkänner de tre pelarna sociala och ekonomiska åtgärder likväl som miljöskydd.[...]”


“Herr ordförande, FN-stadgans mål på den ekonomiska arenan kommer att förbli ouppnådda om inte alla medlemsstater genuint och seriöst deltar i ansträngningarna att lätta de utmaningar som ännu kvarstår i utvecklingsländer. Social rättvisa, politisk stablititet och hållbar utveckling uppnås bäst genom genuint och hängivet stöd till bemyndigande program, bland annat genom rättvisa mönster för jordägande. Vi förstår allt för väl att i vårt sammanhang är hållbar utveckling omöjligt utan jordreform [...]”

“Som regering är vi redo att samarbeta med alla länder som också respekterar Zimbabwes suveränitet. Jag skulle, därför vilja vädja till de medlemmar i det internationella samfundet som har tvingat på Zimbabwe illegala sanktioner att upphöra med dessa så att mitt land ostört kan fokusera på sitt program för ekonomisk omvändning.”

Läser man Kamrat Mugabes tal möts man direkt av intrycket av tydlig vision i samhällsbygget Zimbabwe likväl som en ingående analys av de rådande problem som finns i vår gemensamma vår värld, och man ser tydliga samband och där finns många lärdomar att hämta.
FN’s generalförsamling är ett forum som finns till för ta upp dessa frågor av stor vikt i arbetet för en rättvisare världsordning .

Man får hoppas att alla närvarande åhörare tog till sig av budskapet om behovet av att organisationens medlemmar att betrakta frågor om utveckling ur ett helhetsprespektiv så att fler medlemstaters ledare inser utmaningarnas verkliga omfattning som fodrar seriöst engagemang från alla medlemmar i organisationen.

Förhoppningsvis ser vi snart också ett mer demokratiskt FN där de stora imperialistiska staterna kan hejdas från att fortsätta att orättfärdigt agera översittare, ett verkligt demokratiskt FN som hävdar folkens självbestämmanderätt och som verkar för fred, respekt och samförstånd världen över.