Fakta: Jordbruksrevolutionen och tvisten med väst - Perspektiv

 Jordbruksrevolutionen och tvisten med väst

“I Zimbabwe är det inte frågan om brott mot mänskliga rättigheter utan det handlar om det faktum att staten har tagit ifrån  de vita jorden som de stulit och givit den tillbaka till den svarta majoriteten. Istället för att stödja detta ädla program väljer Sverige att svartmåla det baserat på rasistiska uppfattningar” 

 

- Kamrat Patrick Anthony Chinamasa svarar med klarhet på ett påhopp svår Konungariket Sveriges utrikesminister Laila Freivalds vid ett sammanträde för FN’s kommission om mänskliga rättigheter i Genevé 2004. ( Källa: Zimbabwes vandring från Afrikas mönsterland till Ondskans axelmakt: Hur gick det till av Kerstin Björnheden (2007)

Vi ser om vi tittar noggrant på hur mediabilden i Zimbabwe idag inte skildrar utvecklingen i Zimbabwe på djupet. Om vi tittar på vad som reflekteras som den allmänna uppfattningen om Zimbabwe så talas det om Zimbabwes nedgång från sena 90talet fram till idag. Exempelvis om vi tar en titt på vad som det ägnas tid ät i s.k allmänt erkända mediakanaler som t.ex Wikipedia, ett webbbaserat uppslagsverk som kallas “den fria encyklopedin” Wikipedia må vara fritt ur den meningen att det är gratis att använda det, men är det fritt från fördomar?

Wikipedia väljer att endimensionellt och platt beskriva tiden 1999 fram till idag som nedgångens tid för Zimbabwe. En bild som pumpats ut av etablerad västmedia genom alla möjliga mediakanaler, hur fri  är då Wikipedias beskrivning av Zimbabwe, och vad  är det egentligen frågan om för nedgång i Zimbabwe? Vad är det media skildrar? 

Frågan är kanske knepig, för tar man sig en närmare titt. Så ser man att det snarare anses vara läge att ställa sig frågan Vad det är som etablerad media inte skildrar?

 Vi här på Röster för Zimbabwe har sällan dragit oss för att behandla detta ämne. Vad är det som skett i Zimbabwe under sena 90-talet och 2000 talet. Jo, den Tredje Chimurengan avancerade framåt folkets ekonomiska revolution. Jordbruksrevolutionen avancerade framåt.

Zimbabwes revolution trotsar imperialismen.

Kamrat Patrick Anthony Chinamasa förklarade vid konferensen mot rasism i Sydafrika för sina Sydafrikanska kamrater och övriga åhörare: “Till broderliga Sydafrikaner, vilka har kämpat så tappaert mot Apartheid och rasism har jag ett råd, Ni vann en strid men inte kriget. Ni måste påbörja en mycket svårare strid att ställa till rätta berget av gågna tiders orättvisor.

 [...]

“Kom ihåg att inget samhälle  på ett resonabelt sätt kan förvänta sig fred och stabilitet om det inte levererar social rättvisa till hela folket.”

[...] “I Zimbabwe finns jord åt alla Zimbabwes medborgare svarta och vita. Vad som behövs är att de vita människorna går med på att dela med sig av det med sina svarta medborgare.”

Jordreform, rättfärdig och nödvändig för hållbar utvecklig.

Kerstin Björnheden beskrev i sin uppsats Zimbabwe vandring från Afrikas Mönsterland till Ondskans axelmakt: Hur gick det till? om den skeva mediabevakningen som påverkar den allmänna uppfattningen av händelseutvecklingen i Zimbabwe, dvs enligt the mainstream discourse som man säger på engelska. Björnheden förklarar i som mycket omfattande uppsats kärnan i västs vrede mot Zimbabwe, I denna artikel ska jag föra fram en del ur avsnittet   Presidenten som gjorde det förbjudna. Här vidgar Björnheden läsarens perspektiv genom att på ett förtjänstfullt sätt lyfta fram så väl den etablerade uppfattningen i väst som perspektivet på denna händelse inne ifrån Zimbabwe:

Återigen står MD i bjärt kontrast till GD. Medan man i MD ser president Mugabe som en 

makthungrig tyrann och demon, ser man honom i GD som en hjälte med civilkurage, en ledare som 

står på folkets sida. Han är den som till sist vågade göra det förbjudna - återbörda den stulna jorden 

till sina rättmätiga ägare, de som ursprungligen brukade jorden, de svarta. Denna syn framgår av en 

artikel i The Herald september 2002 [...]

Björnheden förklarar också vidare att:

“Man ser Mugabe som en man trogen sin afrikanska härkomst, detta i motsats till många andra 

afrikanska ledare. I den regeringstrogna pressen är man helt på det klara med varför Mugabe en 

gång sågs som en hjälte för att kring år 2000 förvandlas till en tyrann”

Intensifierande av jordreformen är alltså för Zimbabwierna en naturlig del i arbetet att fortsätta utveckla det självständiga samhället, att stärka den inhemska produktionen ytterligare, trygga matproduktionen och göra folket mer delaktiga i skapande av livskvalitet och välfärd. 

Det är också ett nödvändigt steg i arbetet för hållbar utveckling. För Zimbabwes folk ligger det i linje med målet att bygga ett samhälle där folket själva kan vara herrar över sitt eget öde. Folket ska inte bara utbildas, de måste ha produktionsmedlen, de verktygen som skapar välfärd i sina händer. 

inte bara än ägandefråga 

Även om ett jordbruk som fokuserat mycket på export sedan kolonialtiden genererar inkomster på ett sätt, är det klart och tydligt att för Zimbabwierna är betydelsen av att bruka jorden större än så.

 Jorden ger folket   liv. Jordfrågan har alltid varit central i Zimbabwes politiska liv, sedan befrielsekampens dagar. 

 Kamrat Mugabes ord Ett folk utan sin egen ekonomi är inte ett suveränt folk, är inte en tyranns ord, de är inte ord från en man som inte känner mänskliga rättigheter. Tvärt om är det ord från en progressiv politiker en folkets man som står upp för mänsklig värdighet och folkets väl.

på så sätt, har etablerad media länge försökt dölja det jordreformens djupa betydelse. Man har döljt jordbrurkrevolutionens folkliga och progressiva karaktär. Väljer man emellertid att titta  närmare på hur det politiska livet i Zimbabwe ser ut och landets historia så förstår man på ett bättre sätt. Hur Jordreformen inte bara var en naturlig händelse i Zimbabwes samhällsutveckling, den utgör dessutom en nödvändig åtgärd i strävandet efter hållbar utveckling. 

Denna dimension kommer sällan - eller aldrig fram när etablerad media beskriver processen med jordreform. 

Istället väljer man att beskriva jordreformen med det enfaldiga begreppet kaos. samtidigt som man pratar om kolonialtiden som en guldålder då allt var fin fint, vilket är ett stort hån mot Zimbabwes folk. 

Denna skeva attityd gentemot Zimbabwe har mycket att göra med att forna kolonialister dominerar media  och att den utvecklingen av det självständiga samhället är svår att acceptera, I västetablisemangets ögon är det nämligen att gå för lång vad självständigheten beträffar. 

Sällan eller aldrig ger etablerad media Folkets egna företrädare en chans att tala för sig. 

Rättvis fördelning - den centrala frågan

“Målet med vårt Jordreformprogram är inte att fråntaga de nuvarande ägarna utan att dela jämlikt och   effektivt använda de tillgängliga jordresurserna Zimbabwier emellan.”

dessa ord yttrade Kamrat Kumbirai Kangai den 27:e februari 1998 som i sin egenskap av Zimbabwes dåvarande Land och Jordbruksminister Bjöds in att hålla öppnings anförandet vid ett seminarium på temat “Jordreformsutmaningen: ett ekonomisk och social perspektiv  

I samma anförande betonade Kamrat Kangai: “jordfrågans centrala betydelsen i Zimbabwes politiska sociala och ekonomiska arena kan inte överbetonas”

 i föreläsningen så skisserade Kamrat Kangai jordfördelningen fram tills dess  3.5 millioner hektar tilldelats   71 000 familjer  

Kamrat Kangai beskrev vidare hur Ett växande befolkningstryck i de kommunala områdena också har frambringat ett växande behov av att öka takten på tilldelandet av jord. Vid ovanämnda seminarium Beskrev Kamrat Kangai kolonialtidens snedfördelning av jord på ett skevt sätt gagnade den kommersiella jordbrukssektorn som dominerades av vita nybyggare. Kamrat Kangai beskrev också befrielsekampens historia och hur jordfrågan för en majoritet av den svarta befolkningen var ett av huvudskälen dem att ge sig in i befrielsekampen. 

Semniariet 1998 blev ett forum för debatt och diskussion och debatt för ett framläggande av kompleterande lagstiftning som kunde svara mot behovet att intensifiera jordreformen, vilket gav upphov till regeringens fast track land reform programme 2000 vilket blev startskottet för den tredje Chimurengan. Avancerandet Jordreformen har inneburit en accelererande av konflikten med väst. Storbritannien har inte bara brutit mot sitt löfte att ge ekonomisk kompensation vilket beslutades i Lancaster förhandlingarna mellan Patriotiska Fronten och Tacherregimen. Britterna förde denna bilaterala dispyt över på den internationella arenan, man svartmålade folkets rättmätliga kamp för att vidareutveckla samhället efter eget huvud, och den forna kolonialmakten drev tillsammans med Europeiska Unionen och Förenta Staterna på illegala sanktioner, och andra sabotageåtgärder för att försöka hindra revolutionens framfart.  Folket har emellertid modigt kämpat på beslutsamt för att gå sin egen väg. Försöken att isolera Zimbabwe har inte fungerat. Jordbruksrevolutionen har spridit sig till flera länder i regionen.

Bittra kolonialmakter kan inte sätta gränserna för Zimbabwes folk. Zimbabwe är ingen koloni och endast Zimbabwes folk kan bestämma över sitt eget öde.

 

Under lång tid har etablerad media försökt framställa Zimbabwes folk som okunniga oduglingar, som vildar. 

Också detta är en del i en skamlös smutskastningskampanj att dölja en av revolutionens största framgångar nämligen det folkbildningen.

 

Kampen fortsätter - A luta continua

Skrivet av Jan Röster för Zimbabwe 20 maj