Ovan: bilder från Republiken Zimbabwes 5 år jubileum, folkets massor i samordnad färgsprakande koreografi, på läktarna såväl som i den stora dansuppvisningen på arenan. mot bakgrund av dessa bilder ställer sig kanske frågan om vägen till socialismen, vägen till ett nytt samhälle är lite som en dans? Vilka karaktärsdrag har den Zimbabwiska revolutionen och hur tar den sig till uttryck idag 29 år efter självständigheten? Frågor värda att resonera kring och uppmärksamma.
Inledning:
Många misstar sig, och ser inte helheten i vad Zimbabwes jämlikhetsrevolution egentligen handlar om. Jordreformen som pågått sedan 80-talet och ingick i en ny fas under det sena 90-talet och 2000- talet för att svara mot en ny situation i samhällsutvecklingen, har beskrivits felaktig i etablerad media.
Man har försökt avskilja det dynamiska i jordreformens betydelse för samhällsutvecklingen, genom en skev rapportering som inte beskrivit jordreformens verkliga betydelse, och dess historiska uppgift.
Jord är avgörande har Kamrat Mugabe sagt, och vi har skrivit om jordfrågans avgörande roll i samhället tidigare, vi har varit inne på hur jordbruket utgör en avgörande grundbult i hela samhällets utveckling. Vi ger våra läsare en återblick genom att citera ett utdrag ur artikeln
En Presentation av Jordbruksmekaniseringsprogrammet (Röster för Zimbabwe 23 augusti 2008).
“jordbruksmekaniseringsprogrammet är för att använda presidentens egna ord “ ett ambitiöst men pragmatiskt 5-års program”
Vari ligger då dess storhet kan man undra?
“för att försäkra optimalt användande av maskineriet, har regeringen också påbörjat ett program att träna de som gagnas av mekaniserings programmet i traktor och kombinerade skördeoperationer” sade Kamrat Mugabe
målsättningen att stärka folket som aktiva deltagare i samhällsuppbygget går med andra ord hand i hand med den tekniska utvecklingen. Guvenör Gono förklarade programmets betydelse klarsynt:
“för att ta vårt jordreformprogram till en ny nivå, det att bemyndiga våra individuella bönder vilka mottager traktorer, verktyg, plogar, skottkärror och kombinerade skördemaskiner genom regeringens jordbruksmekaniserings stödprogram vilket leds av RBZ och ministeriet för jordbruks ingenjörskap och mekanisering”
kort sagt Jordbruksmekaniseringsprogrammets storhet ligger i att det i grund och botten utarbetar en heltäckande arbetsplan där teknologiskt och socialt framåtskridande går hand i hand. Åtgärderna är en del i en stor process att stärka folkets massor i uppgiften att ta hand om det som förser dem med fullständigt liv, att aktivt delta i samhällsuppbygget med vissheten om att de har ödet i sina egna händer.”
I denna artikel Jämlikhetsrevolutionen: en omvälvande process ska vi se till att våra läsare ges möjligheten att vidga perspektivet på Zimbabwes revolution, bortom den splittrade bild som förs fram i borgerlig media.
Det viktiga är att se den revolutionära jordreformen som en del av en större revolutionär process, en förutsättning för det självständiga samhällets fortsatta utveckling, Jordreformen är en del av revolutionen ett uttryck för kampen för ekonomisk demokrati
Kampen för ekonomisk demokrati
Klar i sitt uttryck, kunnig och rakt på sak är Zimbabwes ambassadör för de nordiska länderna den hedervärde Mary S. Mubi som arbetar på ambassaden i Lidingö. I en intervju med en progressiva marxist-leninistiska veckotidningen Proletären med anledning av 2008 års val i Zimbabwe gavs tidningens läsare möjligheten att få ett vidgat perpektiv på samhällsutvecklingen i Zimbabwe bortom den styckade nyhetsrapporteringen som annars dominerar etablerad media. Ambassadörens ord ger oss en betydelsefull lärdom vilken är en nödvändig utgångspunkt att ha i minnet.
“ Om vi vill ha demokrati, måste vi också ha ekonomisk demokrati. Zimbabwes folk måste ha makten, vilket gäller alla sektorer av ekonomin. Arbetarna måste få del av ägandet och måste få mer makt.”
Under befrielsekampens dagar arbetade man i gräsrotrörelsens befriade zoner aktivt för att utbilda massorna och redan i ett tidigt stadie efter landet vann sin självständighet, lade den nya folkmakten massiva resurser på att skolor och sjukhus skulle finnas tillgängliga i landets olika distrikt. men regeringens utbildningsprogram, sjukvårdsprogram är liksom jordreformen också stora processer, och trotts att Republiken Zimbabwe är välsingnat med fina naturesurser. Så innebar ändå det koloniala apartheid styret, att en skör ekonomisk struktur på många områden som gick i arv till Zimbabwes amibtiösa kämpande massor.
Vägen till ett nytt samhälle
“Man kan inte avskilja sig från jorden” Kamrat Mugabe har alltid varit tydlig på denna punkt.
Mary Mubis ord som gav oss en insikt om demokratins betydelse på ekonomins alla områden. Detta är en insikt som är nödvändig att förstå utifrån sammanhanget att det är en omfattande process som tar tid.
Det vore ett fatalt misstag att inte se vidden av vad Zimbabwes folk åstadkommit, sedan befrielsekampens dagar och det är av stor betydelse att omvärlden ger folket detta erkännande. Smutskastningen i media har blivit ett hinder, när en revolutionär process förvrids till gangsterfasoner. Medan man blundar för kolonialismens brott, så blundar man också för det avgörande med jordreformen. Jordreformen intensifierandes just för att få bukt med det, koloniala arvet, de historiska orättvisorna.
Kamrat Mugabe, revolutionen, teorin och praktiken
Den revolutionära processen är inte enspårig, iochmed samhällsbygget för att bygga ett nytt samhälle finns också den oerhörda uppgiften som folket ständigt står inför, att försvara den revolutionära kampens landvinningar så här långt.
Robert Mugabe, som är en riktig veterankämpe återknöt till detta i sitt tal till Central kommitteen vid dess 73:e sammanträde 16:e maj 2008:
“Enighet var och förblir ett verktyg för att konsolidera vår revolution”
Vi har skrivit om det tidigare, Robert Gabriel Mugabe är inte bara en revolutionär utan i allra högsta grad också en praktiker. Redan under befrielsekampens dagar var Kamrat Mugabe medveten om att vägen till ett nytt samhälle inte rak, att det är viktigt att man inser förhållandet mellan teori och praktik. I sitt arbete, Zanu bär historiens börda som skrevs under befrielsekampens dagar beskrev Kamrat Mugabe hur den moderna befrielserörelsen nådde en ny nivå vid tillämpande av Marxismen-Leninismen och Mao Zedongs tänkande, men Kamrat Mugabe liksom andra framstående ledare inom gräsrotsrörelsen i Zimbabwe var tydlig att understryka att man inte blint kan tillämpa politisk teori.
“Vi måste också undersöka teorin i ljuset av vår historia och vårt lands miljö, endast på detta sätt kan utifrån den rena socialistiska ideologin utveckla fungerande praktisk ideologi för Zimbabwe”
Självständighetens tre dimensioner
Redan tidigt låg det klart för Zimbabwes folk att utmaningen att bygga ett nytt samhälle är en stor uppgift. varpå man klargjorde att självständigheten har tre dimensioner.
Där politisk makt är en del, den ekonomiska makten en annan och försvarsmakten en tredje, folket och dess ledare klargjorde också betydelsen att hålla självständighetens ideal högt under parollen, Zimbabwe kommer aldrig bli en koloni igen.
Alltså har byggandet av ett samhälle många dimensioner. Det progressiva Zimbabwe genomsyras av Ubuntutanken - att alla hör samman som på engelska sammanfattas med ett enkelt motto I am beacuse you are, därför spelar också den sociala sammanhållningen också en särskild roll, det kollektiva ansvaret för allas väl och ve.
Samhällsutvecklingen i Zimbabwe kan ändå bara förklaras delvismed detta motto och inte heller kan den helt förklaras genom studiet av marxism-leninismens klassiker.
Den Zimbabwiska verkligheten är avgörande, den praktiska analysen i förhållande till teorin, En historia präglad av långdragen revolutionär kamp, och Zimbabwes särskilda förutsättningar för samhällsutveckling, det koloniala arvet m.m
Viktigt är att inse att allt inte alltid går raka spåret fram, samhällsbygget är fyllt med utmaningar, krokiga vägar och svåra steg.
Vi kan se det ur olika vinklar men det vikitgaste är att försöka få grepp om helheten, det är viktigt att förstå revolutionens omfattning och att revolutionen inte bara är något som sker i en handvändning.
Zimbabwes revolution: En revolution i flera etapper.
Redan tidigt sattes stora resuser i Zimbabwe på utbildning och omsorg, men det innebar också en tung samhällsekonomisk belastning.
Kamrat Mugabe och de Zimbabwiska kamraterna var tidigt medveten om utmaningarna, när en öppning för att avancera jordreformen till en högre nivå uppstod vid slutet av 90talet, så möttes denna intensifering av jordbruksrevolutionen, kampen för breddandet av den ekonomiska demokratin den tredje Chimurengan med de illegala sanktionerna från väst.
Den revolutionära jordreformen oifrånkomlig är en del i en omfattande process har ägt rum sedan befrielsekampens dagar för att stärka den självständiga ekonomin, det folkliga deltagandet i produktionen och en omställning från främst export relaterat jordbruk (en rest från kolonialtiden) till att dra igång utbildningsprogram för unga, män och kvinnor som tidigare levt som jordlösa till att delta aktivt i samhällsproduktionen.
Detta har inte varit en enkel uppgift.
När regeringen modigt avancerar flera socialekonomiska projekt exempelvis som gruvsektorns expanderingsprogram blir det allt mer tydligt att man på intet sätt kan försumma den avgörande betydelse som ekonomisk demokrati spelar i ett samhälles utveckling.
Missförstånd har skapats eftersom att västmedia förnekar det revolutionära innehållet i dessa processer och har beskrivit exempelvis jordreformen som en desperat åtgärd från regeringen ZANU-(P.F.) för att sitta kvar vid makten, dvs man har förenklat storheten i det hela till simpelt valfläsk.
För den som närmar sig Zimbabwes revolutionära historia så blir det lättare att förstå det djupa sambandet mellan folket, gräsrotsrörelsen och revolutionen.
Den forne vicepresidenten Kamrat Joshua Nkomo beskrev med enkelhet behovet av en Jordreform eftersom att samhällsutvecklingen med sitt koloniala arv för att kunna utvecklas var tvunget att röra sig bortom kommersialismens ramar. Kamrat Nkomo beskrev det på följande sett i tidningen Sunday Mail den 9:de juli 1989 ett anförande till kommersiella farmare i Matabeland: “Jag tycker inte vi är oresonabla och vi säger att ni kommersiella farmare som äger den bästa och större delen av jorden pga historia bör dela den med ursprungsbefolkningen, de malplacerade och jordlösa svarta vilka är majoriteten”
Kamrat Nkomos ord sätter fingret på det som vi pratat om som väcker ont blod hos kolonialisterna. omställningen från kommersiell kolonialekonomi till en självständig, folklig ekonomi med självtillit och självförsörjning i produktionen på agendan. En revolution på ekonomins område.
Bortom västs trångsynta uppfattning om demokrati
Avancerandet av kampen för ekonomisk rättvisa har väckt ont blod hos forna kolonialmakter som vägrat stå till svars och erbjuda kompensation för de historiska orättvisorna, genom olika smutskastningskampanjer har man försökt dölja det progressiva innehållet i denna kamp.
Dr Kwame Nkrumah beskrev den borgerliga demokratin som begränsad till politikens område, en riktig beskrivning. Ur detta perspektiv är det lättare att tydliggöra ursprunget till konflikten mellan Zimbabwe och etablisemanget i väst.
Det har just att göra med att folkets strävanden i Zimbabwe rör sig bortom imperialismens ramar.
I sin bok vårt befrielsekrig beskrev Kamrat Mugabe “en kamp som åtnjuter de kämpande massornas fulla stöd, kan inte misslyckas hur långdragen den än må vara.”
Kampen fortsätter även efter att självständigheten uppnåtts. det är en omfattande kamp mångfascetterad kamp vägen till ett nytt samhälle är lite som en dans, det krävs samordning och samarbete och vägen dit har sina svåra steg.
Det är inte för intet. som Sydafrikas president Kamrat Motlanthe beskrev kampen som folket står inför idag i samhällsbygget som en kamp mer komplex en kampen mot apartheid.
Dr Günter Mittag uttryckte sig såhär:
"Det är inte de bekväma vägarna som leder till framgång utan ofta steniga och besvärliga stigar, som kräver kraft och uthållighet"
Det är en sanning som Zimbabwes folk känner väl.
Den Hedervärde B.G Monodawafa, konsult på Zimbabwes ambassad på lidingö förklarade självstänghetens betydelse i ett brev daterat 22 april 2009, med anledning av självständighetsfriandet:
“Sannerligen, när vi firar 29 års självständighet förblir vi medvetna om självständighetens viktiga betydelse nämligen att garantera att Zimbabwierna - liksom bör vara fallet för alla andra folk i världen - är herrar över sitt eget öde.”
med detta perspektiv klarlagt är det enklare att förstå hur revolutionen genomsyrar alla områden av det självständiga samhället.
Kampen fortsätter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar